Frivoliteter!

Frivoliteter- en gammal teknik som får de flesta att se lite fundersamma ut. Vad är det egentligen? Och hur går det till?

Ordet frivoliteter kommer från den franska ordet för lättsinnig, frivole. På engelska heter det tatting. Att utöva tekniken heter att slå frivoliteter.

Tekniken härstammar från tidigt 1800-tal, man tror att den har sitt ursprung i de knutarbeten som var populära på 1700-talet men det kan också ha utvecklats från makramé. Frivoliteter har varit populärt i omgångar och under 1920-talet var det ett vanligt och omtyckt terapiarbete för båda herrar och damer på landets sanatorier. Med internet är det allt fler som lär sig tekniken och utvecklar hantverket genom att göra nya mönster, integrera pärlor och hittar nya användningsområden.

När man slår frivoliteter hålls tråden runt den ena handen medan skytteln hanteras av den andra. Inga andra hjälpmedel än tråd, händer och skyttel behövs utom i de fall skytteln inte har någon udd eller krok. Då kan en tunn virknål vara till hjälp vid sammanfogningen av olika mönsterelement.

Eftersom man i frivoliteter skapar spets genom att knyta dubbelknutar över en tråd och därefter dra ihop dem måste garnet man använder vara jämnt och utan knutar eller ojämnheter. Det bör inte ha en tendens att tvinna upp sig. Vanligast är att man använder en merceriserad bomullstråd av god kvalitet. Dessa finns i flera olika grovlekar och i många olika färger.

Källa: Wikipedia

Textila äventyr

Det är längesedan jag broderade nu men efter besöket på Frölunda kulturhus och utställningen Mitt Göteborg blev jag sugen på att rota fram allt mitt material.

Ann är en av brodöserna i den numera ganska stora Göteborgsbaserade grupp inom Täcklebo broderiakademi som då och då har utställningar runt omkring Göteborg. Gruppen heter Textila äventyr och när det kommer till fritt broderi är alla tekniker och alla material tillåtna. Det gör att det är en spännande bredd i verken, det finns något som tilltalar alla tänker jag.

För många år sedan var Ann min lärare på en broderikurs under min slöjdlärarutbildning och sedan dess har vi setts regelbundet, broderat ihop, gått på kurser och hållit den textila diskussionen levande. I sommar hoppas jag att vi kan ses i trädgården och brodera ihop. Det blir bra som omväxling mot all stickning det varit det senaste. Och ull är ju ganska varmt på sommaren.

Stormen Gudrun har inspirerat till den här bilden och den hängde verkligen helt perfekt intill ett stort fönster. Ljusinsläppet fick guldstygnen i form av spretiga knutar att lyftas och de skira bladen i kanten av Gudrun blev en fin kontrast till materialet i ansiktet, det verkade vara av en lags hårdare plast.

Alla dessa fyrkanter perfekt placerade över dukens olika solnedgångsfärger, vilket ljus! Och det är fascinerande hur det går att med linjer i olika riktningar få till ett sådant djup i bilden.

Mot nya djärva mål med färg och garn och nål!

En garnbil kommer lastad!

Bilder på sidan: Lisa Linkvarn

En garnbil kommer och hälsar på oss på Baskemölla vandrarhem fredagen den 20 maj, första dagen av vårt stickläger. Det är Elisabeth, eller Lisa LInkvarn som kommer lagom till lunch och stannar hos oss under eftermiddagen, fram tills vi ska promenera iväg på vår lilla konstrunda. Det kommer att vara fritt fram att klämma och klappa på garn, vrida och vända på härvor och förstås köpa det du inte kan motstå.

Lisa färgar sina garner med kallfärg och kommer att demonstrera det hos oss under eftermiddagen medan vårt Ärgarn puttrar bland växtdelar och hon kommer även att ha med sig färgningskit att sälja. Läs mer om Lisa här!

Detta är en programpunkt exklusivt för oss på sticklägret i Baskemölla.

Anmäl dig till lägret här!