Frivoliteter- en gammal teknik som får de flesta att se lite fundersamma ut. Vad är det egentligen? Och hur går det till?
Ordet frivoliteter kommer från den franska ordet för lättsinnig, frivole. På engelska heter det tatting. Att utöva tekniken heter att slå frivoliteter.
Tekniken härstammar från tidigt 1800-tal, man tror att den har sitt ursprung i de knutarbeten som var populära på 1700-talet men det kan också ha utvecklats från makramé. Frivoliteter har varit populärt i omgångar och under 1920-talet var det ett vanligt och omtyckt terapiarbete för båda herrar och damer på landets sanatorier. Med internet är det allt fler som lär sig tekniken och utvecklar hantverket genom att göra nya mönster, integrera pärlor och hittar nya användningsområden.
När man slår frivoliteter hålls tråden runt den ena handen medan skytteln hanteras av den andra. Inga andra hjälpmedel än tråd, händer och skyttel behövs utom i de fall skytteln inte har någon udd eller krok. Då kan en tunn virknål vara till hjälp vid sammanfogningen av olika mönsterelement.
Eftersom man i frivoliteter skapar spets genom att knyta dubbelknutar över en tråd och därefter dra ihop dem måste garnet man använder vara jämnt och utan knutar eller ojämnheter. Det bör inte ha en tendens att tvinna upp sig. Vanligast är att man använder en merceriserad bomullstråd av god kvalitet. Dessa finns i flera olika grovlekar och i många olika färger.
Källa: Wikipedia
